Case Management



om case management

Case management är egentligen ett samlingsnamn för flera typer av stödmodeller. I samtliga modeller har en vårdsamordnare, en så kallad case-manager, en koordinerande funktion med ansvar för att utredning, planering och adekvata insatser genomförs och följs upp med klienten. Däremot skiljer sig de olika modellerna vad gäller intensiteten i kontakten, graden av samordning samt vårdsamordnarens roll i de behandlande och rehabiliterande insatserna.
I den ursprungliga ”mäklarmodellen” har en case manager ingen klinisk expertis och genomför inte egna behandlingsinsatser. I den kliniska "case management-modellen" har personen förutom det samordnande ansvaret också en viss behandlande roll, exempelvis vid social träning och familjestöd. I modellen för intensiv case-management är samordnaren ofta en samtidigt kliniskt verksam terapeut som har tät kontakt med ett relativt litet antal klienter. Den mest omfattande modellen ”Assertive community treatment” (ACT) innebär att hela det samordnande och behandlande ansvaret tas av ett team där exempelvis socialarbetare, sjuksköterska och psykiater ingår. Teamet arbetar aktivt uppsökande med relativt få personer per behandlare och finns tillgängligt dygnet runt. I resursmodellen utgår samordnaren mer från klientens egna val och starka sidor vid planeringen av insatser och agerar mer uttalat som patientens ombudsman än i andra modeller. Här ingår insatsen personligt ombud som är den form av mindre intensiv case management som används mest i Sverige i dag.
Det finns stora variationer mellan verksamheter i hur insatsen personligt ombud utförs och organiseras. Även rehabiliteringsmodellen betonar klientens egna önskemål och val, och inriktas på den typ av färdighetsträning som behövs för att klienten ska nå sina mål.

Socialstyrelsens hemsida